Vars tog dagen vägen? Tiden bara försvann. Och i morgon är en ny dag heter det. Och så är det väl, på gott och ont. I dag kommer inte tillbaka. Vilka möjligheter missade hon, vilka måsten förbisåg hon? Hände det något i dag som hon kommer att minnas om ett år eller två? Kommer dagen att sälla sig till en konturlösa samling av udda minnen, tillsammans otaliga andra grå måndagar? Tiden har en förunderlig förmåga att göra krumbukter. I morgon kanske i dag kommer att kännas närmare än vad den gör i kväll. Och i morgon är en nya dag. En ny chans?