Taggar

, ,

Jag tycker om att få post. Riktig post alltså. Inte reklamblad och studenttidningen. Jag kikar alltid i postfacket på väg in i trapphallen. Oftast är det helt tomt. Det är alltid en liten sorg. En känsla av att det tomma postfacket representerar en tomhet i mitt liv. Det händer sällan att jag hittar riktiga brev i postfacket. Är det så speciellt just för att de kommer så sällan? Ett brev innebär en liten lycka, en glädjekälla. Någon har tänkt på mig.

Jag borde skriva brev oftare.