Taggar

, , , , , , ,

Det finns mycket som kan göra mig lycklig. En av alla dessa saker är skidåkning. Skidåkning och massvis av snö. Dessutom kan man lägga till höga fjäll och vida vyer. Och ett gäng härliga människor. Vad mer kan en flicka begära av sin semester? Inte mycket om ni frågar mig.

Min första resa ner till alperna gav mersmak. Jag längtar tillbaka. Eller så längtar jag hem. Eller kanske till syrrorna på andra sidan Atlanten. Jag längtar i alla fall helt klart efter mer skidåkning. Eller åtminstone lite friluftsliv. Snälla, stäng inte in mig i en föreläsningssal eller på ett sjukhus hela våren. Jag vill ut!

Nyss hemkommen från en underbar vecka i St Anton känns staden på slätten väldigt platt och tråkig. Inga vyer, inga backar. Inget puder. Det känns redan som nostalgi att tänka på all snö vi badade i i torsdags, när D försvann över en kant i onsdags när sikten var noll och intet, när jag satte ett dropp, när A fick till några riktigt snygga svängar i pudret, eller när F och A hade fnitteranfall under middagen.

Hemkomst. Det klingar något sorgligt över det ordet i dag. Det står för slutet på något. Det står för återgång till vardagen. Det står för långt borta från familjen. Nu är det skolan som gäller igen. Skidorna får vila i alla fall till påsk. Sorgligt men sant. Men det ska bli spännande att se vad våren har att erbjuda i år!