Taggar

, , ,

Det finns dagar när det bara gör ont. Så där ont som liksom sitter kvar. Så att det inte går att smita. Ont som inte förlamar eller förstör, men stör. Finns där hela tiden med sin molande ständighet. Ibland värre, ibland bättre. Men alltid där. Alltid alldeles olägligt och fel. Det finns inte tid för att må dåligt. Jag måste. Och efter det så måste jag lite mer. Kroppen och huvudet strävar åt olika håll. Träter på varandra som uttröttade syskon.

Det är kanske dags att sova.
Hjärna – koppla ner!
Kropp – slappna av!