Sjukvården är ett fantastiskt fenomen, där fantastiska saker kan hända. Men ibland händer det som inte får hända, trots att alla gjort precis allt de kunnat och allt rullat på precis så bra som det kunnat göra. Det händer ändå. Och där står vi handfallna. Tankarna är många, så många. Orden så få. Orden får upprepas. Och upprepas. Det finns inte mycket annat att säga. Hur förklarar man det oförklarliga? Hur förstår man det oförståeliga?

Vi går vidare. Och det är också en sorg. Att lämna. Men platsen är inte vår.